Lulz.



Imorgon drar nästan hela familjen lite mer norrut för att försöka njuta av sommaren som idag visat sig från sin mest blöta sida. Myspys! Jag ska dock ägna en vecka åt min lilla vimpel och sekond gerd, som förhoppningsvis väntar på mitt besök med ivriga flaxande armar. Just nu sitter jag och försöker synkronisera och ladda iPoden min. Jag behöver musik på mina resor. Vet inte hur det ska gå när jag inte kan ladda batteriet på semestern... fast vi ska ju inte vara borta så himla länge.

Jaja. När jag kommer tillbaka kanske jag berättar om nyheterna som hållit igång oss några trekvarts varv här hemma. Och som gjort mig något nervös och splittrad.
Haha, hålla folket på sträckbänken. \o/

/R


Den hemlighetsfulla trädgården

Happhapp.
Idag har det varit vackert sommarväder igen, samt helt rätt helg för att besöka den väldigt speciella trädgården Maryhill som döljs här i Lund. Stora trädgårdar är trevliga är gå omkring i, tycker jag. Särskilt sådana som är lummiga, storgrönskande och lite hemliga. Kanske har jag fått intresset från en av mina favoritfilmer i min barndom, Den hemlighetsfulla trädgården (som i original heter The secret garden och jag ser fortfarande inte riktigt poängen med att byta hemlig till hemlighetsfull. Det blir ju en helt annan innebörd?). Riktigt så vacker och spännande var inte Maryhill, men jag och mamma fick oss ändå en intressant upplevelse. Det häftigaste var ju utan tvekan hur stor trädgården var. Den sträckte sig långt in, något man aldrig kunnat ana utifrån gatan.

Så nu släpper jag en bildbomb därifrån.



Åh, taket i lusthuset var så fint. ^_^




Så var det besöket!
Snart är det dags för Morden i Midsomer, woho! Gamla avsnitt, som jag tycker bäst om. ^^

/R

Vasstrån



Ikväll saknar jag Tärna så mycket att det gör ont i bröstet.


Gårdagens äventyr

Igår drog tandläkaren ut en av mina visdomständer. Jag borde haft med kameran för den var verkligen värd att fotas och bevaras. En mycket vacker tand faktiskt. Ena roten var bara lite böjd. Jag saknar tanden en aning. Mest för att jag innan i sängen låg och funderade över hur jag nu ska kunna äta kraftiga köttstycken. För det gör jag ju ofta. Nej men, ni vet, gnaga av från benet. Som katterna gör. Nu plötsligt har jag ett tomrum där bak i munnen. D: Sen började jag tänka på hur jag ska tandborsta längst in. Tänk om det nu kommer samlas en massa mat bakom sista tanden, där visdomstanden innan satt? Det blir min egen lilla sopstation.

Annars har smärtan inte varit så farlig. Det var nästan värre med bedövningen. Skitjobbigt att prata ju. Jag vet inte hur många gånger pappa sa "va?" när jag försökte uttrycka ett önskemål eller en åsikt. Mamma var beredskapsvillig när hon kom hem efter jobbet och rörde ihop en sparrissoppa från Blå Band eller nåt. Den var så god. ^_^ Och efterlängtad, mycket uppskattad! Hade inte ätit något annat än frukost tidigt på morgonen vilket skapade glapp i mitt humör och min energinivå var på sparlåga.

Det är inte tandläkarna i sig som skrämmer mig hos tandläkaren. Det är rummen, verktygen, LJUDEN. Hade hjärtklappning hela tiden. Efteråt var jag nära att svimma och fick ligga inne i deras lilla vilorum medan tårarna strömmade nerför mina kinder. När det värsta gått över kändes det lite pinsamt att jag betett mig som en dramaqueen, men jag vet att det händer många. x)

Uuuh. Nu nös jag och den där obehagliga järnsmaken av blod fyller munhålan. ;_;

De sydde till och med! Ett stygn. xD Woho! Jag är härdad!


Vy hos mormor.

Nej, nu ska jag försöka mig på konststycket att äta fil med flingor. Hoppas hoppas inga flingbitar fastnar i tandhålan. Oh, och idag kommer bror min hem! ^^

Lev gött!
/R

Fluor.



Idag steg jag upp tidigt för att vara hos tandläkaren vid kvart i nio. Som alltid inför sådana tillfällen var jag rejält nervös och hjärtat slog hårt på mig när jag satt där i stolen. Väldigt trevlig tandläkare. De var väldigt glada över min ankomst eftersom tydligen hade tre personer dissat sina tider hos tre olika tandläkare samma morgon. Haha. Jag kände mig väldigt vuxen och ansvarsfull.


/I Need Love - Sixpence None The Richer

På torsdag, bestämdes det, ska jag infinna mig för att dra ut min högra nedersta visdomstand. Guh. o.o Jag blev något chockad över priset, vilket tandläkaren såg. Hon sa "Ja, det är därför 'avtalet' finns" och myste litegrann. Som svar på det skrattade jag kort och tänkte "damn you". Men ärligt talat hade det blivit dyrare för mig om jag tecknat någon försäkring. I det långa loppet liksom. Nu får vi ta smällen på torsdag och se hur sedlarna flyger sin kos med små fladdriga, ömtåliga vingar. \o/

Jag är en aning orolig för om jag ska kunna träffa mina kamrater efteråt som planerat, eller om hela käften kommer vara bedövad och huvudet groggy. Vi får helt enkelt se... Jag brukar vara ganska tjockhudad när det gäller sånt. Å andra sidan, när jag väl reagerar på det blir det sällan en lätt reaktion.



Får se vad resten av dagen har att bjuda på. Fortsätta redigera morfars texter är givet. Det är även att bänka sig framför tv:n om en och en halv timme för att titta på Cityakuten. Tänkte rensa ut mina skrivsbordslådor så småningom också. Jag har annars ingen plats för mina smågreker (<--- ska givetvis stå "grejer", men felskrivningen blev så himla underhållande) från Tärna. Lite pinsamt, men så är det. Man samlar faktiskt på sig en hel del på ett år. Speciellt jag. Och speciellt småGREKER.

Vi hörs!
/R


Noted

Intressant är också hur jag tycks ha kvar besökare trots att bloggandet legat nere ett bra tag nu. Så.. tack, till mina små läsare. ^_^

Sudda sudda fram ett leende

Det är intressant. Kvällen jag bestämmer mig för att skriva mitt första inlägg på jag vet inte hur länge, samma dag har min kära vimpel frågat mig varför jag inte skriver. Det finns inget samband. Men om jag trodde på ödet hade jag nog sagt att ödet förde dessa två likartade händelser samman.

Ibland tror jag på ödet.
Ibland slumpen.
Kan man tro helt och fullt på båda?

Huuursomhelst.
Nu har jag varit i Lund i uh... fyra veckor ungefär. Är det slumpen eller ödet som gjorde att jag denna natt fick för mig att skriva? Första julidagen på år 2011.

Saken är faktiskt den att jag länge haft en stark idé i huvudet, en idé till något stort, ett skrivprojekt. Den slog rot i mig precis efter projektarbetet och återkommer till mig varenda dag. Det måste väl ändå betyda att den är värd att ägna lite uppmärksamhet åt? Jag får bara ingen ro. Mmm, jag vet. Det är ursäkter. Fåniga ursäkter. Har man en passion, om det är en passion?, måste man sätta den först ibland. Väldigt ofta, skulle en del säga.

Mycket händer i mitt huvud. Inte fysiska händer utan.. tankar, då.

Får försöka styra upp mig själv lite. Man kan ju inte gå omkring och vara virrig hela sommaren. :o Lite nervös är jag ändå, inför antagningarna. Vad gör jag om jag kommer in på bibliotekarieutbildningen? Uh. Precis. Men, den dagen den sorgen. Lite så.

Nattsuddiga inlägg är hoppiga och skumpiga. ;o

Sov gott.


Så här nördig ser jag ut om kvällarna när jag gör mitt bästa för att inte störa systern min som försöker sova i rummet bredvid.

/R

RSS 2.0