Helgens läxa
Godmorgon!
/Misery - Maroon 5
Igår besökte vi, ett litet gäng, Ransta och Anna för en spelkväll. Månklart ute, helt fantastiskt orangegul och GIGANTISK var månen, och kallt. Vi hade väldigt mysigt och trevligt, högljutt också. x') Runt midnatt drog vi så hemåt med Görel vid ratten.
Väl hemma visade mitt dörrlås irriterande rött och jag svor inombords över mitt dåliga minne - hade ju självklart glömt att uppdatera det jäkla kortet. Tack och lov har jag Görel som även kan påminna mig om att skolan är larmad efter 22:00 vilket gör det omöjligt för en glömsk person som jag att uppdatera kortet förrän morgonen.
Jaha. Men vi hade ju fortfarande Isa att fråga om extrakortet, puh liksom. Går dit, stör henne mitt i natten, jag känner mig hemsk, och får kortet. Sa godnatt till Görel, men det finns inte ord att beskriva hur snabbt min glädje sjönk när dörrlåset fortfarande visade rött.
Gah.
Fick låna täcke och kudde av min kära vän dock och lade mig tillrätta på soffan i översta dagrummet. Jag trodde aldrig att det skulle hända, haha. Har ju hört om elever som fått sova i dagrummen för att de glömt kort osv, och där låg jag i samma sits, samt med farhågan att mitt dörrlås kanske var sönder. Yippiyayeee. Behöver nog knappast säga att natten blev orolig med korta sömnintervaller och konstiga drömmar. Det faktum att närmaste toalett låg.. alldeles för långt bort för att jag lätt skulle kunna slinka dit och därmed bestämde mig för att ignorera blåsan hela tidiga morgonen i ungefär tre timmar gjorde ju itne saken bättre. Fast jag har fått högre tankar om min självkontroll efter detta. \o/
Hursomhelst, vaknade lite lätt på morgonen av att Görel kikade in, skulle hämta kniv till sin melon.
Uppdaterade mitt kort och sen satt jag och såg på tv till nu ungefär bara för att jag var rädd att gå till min dörr, testa kortet och inse att det fortfarande blinkade rött. Nu hände ju inte det när jag väl vågade och jag.. ja, kan inte riktigt beskriva lättnaden som infann sig i bröstet när det gröna vackra ljuset log mot mig från låset. Åh, kärlek.
Nu sitter jag och äter frukost bestående av yoghurt, vindruvor och banan. Hem ljuva hem.
När Rebecka kände sig något piggare.
Woooosh iväg nu för att lämna tillbaka Isa-kortet!
/R
/Misery - Maroon 5
Igår besökte vi, ett litet gäng, Ransta och Anna för en spelkväll. Månklart ute, helt fantastiskt orangegul och GIGANTISK var månen, och kallt. Vi hade väldigt mysigt och trevligt, högljutt också. x') Runt midnatt drog vi så hemåt med Görel vid ratten.
Väl hemma visade mitt dörrlås irriterande rött och jag svor inombords över mitt dåliga minne - hade ju självklart glömt att uppdatera det jäkla kortet. Tack och lov har jag Görel som även kan påminna mig om att skolan är larmad efter 22:00 vilket gör det omöjligt för en glömsk person som jag att uppdatera kortet förrän morgonen.
Jaha. Men vi hade ju fortfarande Isa att fråga om extrakortet, puh liksom. Går dit, stör henne mitt i natten, jag känner mig hemsk, och får kortet. Sa godnatt till Görel, men det finns inte ord att beskriva hur snabbt min glädje sjönk när dörrlåset fortfarande visade rött.
Gah.
Fick låna täcke och kudde av min kära vän dock och lade mig tillrätta på soffan i översta dagrummet. Jag trodde aldrig att det skulle hända, haha. Har ju hört om elever som fått sova i dagrummen för att de glömt kort osv, och där låg jag i samma sits, samt med farhågan att mitt dörrlås kanske var sönder. Yippiyayeee. Behöver nog knappast säga att natten blev orolig med korta sömnintervaller och konstiga drömmar. Det faktum att närmaste toalett låg.. alldeles för långt bort för att jag lätt skulle kunna slinka dit och därmed bestämde mig för att ignorera blåsan hela tidiga morgonen i ungefär tre timmar gjorde ju itne saken bättre. Fast jag har fått högre tankar om min självkontroll efter detta. \o/
Hursomhelst, vaknade lite lätt på morgonen av att Görel kikade in, skulle hämta kniv till sin melon.
Uppdaterade mitt kort och sen satt jag och såg på tv till nu ungefär bara för att jag var rädd att gå till min dörr, testa kortet och inse att det fortfarande blinkade rött. Nu hände ju inte det när jag väl vågade och jag.. ja, kan inte riktigt beskriva lättnaden som infann sig i bröstet när det gröna vackra ljuset log mot mig från låset. Åh, kärlek.
Nu sitter jag och äter frukost bestående av yoghurt, vindruvor och banan. Hem ljuva hem.
När Rebecka kände sig något piggare.
Woooosh iväg nu för att lämna tillbaka Isa-kortet!
/R
Kommentarer
Postat av: Görel
"skulle hämta kniv till sin melon."
Så underbart random det låter.
Trackback
