Efter poetens död



Jag och Görel stack in till Sala efter kvällsmaten för att se på Bright Star. Bussarna till skolan slutar dock gå efter 20 eller nåt, så vi hade några andra idéer för hur vi skulle kunna komma tillbaka efteråt.

1) Gå 8km. (Detta alternativ fasade jag något för eftersom jag glömt ta på mig både underställ och gummistövlar. Görel dock, som alltid är så praktiskt lagd, hade till och med sig sin reflexväst. Go you!)

2) Lifta med någon vänlig och förhoppningsvis inte alltför galen yxmördare. (Detta alternativ var Görel mest nervös inför.)

3) Hoppas på att Nenne eller Nerina eller någon annan själ med bil fanns till förfogande. Och som kunde bevekas av våra änglaansikten.



Ja, alternativ tre blev det. \o/ Nenne skjutsade oss, och när vi stigit ur bilen sprang vi ut till fälten och glodde en bra stund på natthimlen. Jag har aldrig sett något liknande. Det var som en oändlig burk med strössel och stjärnorna blinkade och var så klara att jag fick känslan av att kunna sträcka ut handen och plocka ner dem. Underbart.

Det ligger 29 kastanjer på mitt nattduksbord.

/R

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0