Undrar om någon kan resa utan en massa incidenter?
Då var man i Lund igen! Ett fasligt farande fram och tillbaka den senaste tiden. Helst av allt hade jag velat stanna på Tärna sista helgen (gah, ångest), men det är ändå en av storkusinernas bröllop på lördag vilket inte får missas! Jag får helt enkelt klänga extra mycket på klassen och skolbyggnaderna sista veckan istället.
Resan ner. Ja, jag kände absolut att jag var ute i god tid. Tåget gick 9.09 och jag steg upp klockan sju. Packade innan frukosten, bredde en ostmacka och åt frukost i godan ro. Sedan blev det värre. Jag stack ifrån rummet halv nio ungefär. Det tar cirka tio minuter till busshållplatsen och med packning kanske kanske mer. Jag var hyperstressad. Sedan stötte hälen i rullväskan HELA TIDEN så den svajade hit och dit vilket gick Rebecka att svära och skrika åt detta högst levande föremål.
Väl framme vid hållplatsen hade jag ju egentligen ganska gott om tid. Sjöblöt av svett. Tur att jag inte bar omkring på en ryggsäck, whoa. Bussen skulle gå 8.47. Den kom inte. Nähä. Kollade på tidtabellen. 8.55. O_O I det ögonblicket var jag så nära att börja gråta. Övervägde starkt att lifta in till Sala, men så klart kommer det inga bilar. Försökte lugna mig själv genom att tänka att jag inte har någon makt över detta och ingenting blir bättre av att böla.
Så kommer bussen någonstans mellan 47 och 55. Lulz. Jag drar på mig packningen och klickar fram sms-biljetten. Stiger på, håller (stolt) fram mobilen och chauffören säger attdet är helt omöjligt för honom att se något för det är helt svart. Jaha? Visst, den är gammal men SÅ otydlig är väl ändå inte texten? Jag kollar. HA-HA. Självklart har min relik från medeltiden stängt av sig själv. Jag mumlar något om att den är långsam medan jag försöker sätta på den igen, samtidigt som jag är plågsamt medveten om hur fullsatt bussen för en gångs skull är. Nu kommer jag inte bara försena mig själv, utan även en hel buss. GG Rebecka. Chauffören försöker vara trevlig och säger att bussen också är lite långsam. Jag gör ett "he-he-he-e...." och fortsätter pilla med äckelmobilen tills herr chaffis säger att jag kan sitta ner så tar vi det där framme. Är nu övertygad om att jag kommer komma försent.
Vi anländer vid stationen med fem minuter kvar till avgång. Jag visar biljetten för chauffören som önskar mig trevlig resa och sedan kastar jag mig av bussen och rusar mot spåren. Tre tåg står inne. Jag med mig excellenta slutledningsförmåga antar att det är mittentåget jag ska med. Det står Katrineholm på skylten. Avgång 9.09. Men det är INTE RÄTT TÅGNUMMER. Därför känner jag ett behov av att rådfråga konduktören på perrongen. Med andan långt upp i halsen.
"Går det här till Katrineholm???" (Duh.)
"Ja, precis."
*ser panikslaget hur dörrarna stängs och trappan dras in* "MEN DE ÅKER JU?!!"
"Nej, nej, det är jag som ska säga till när vi ska åka."
".. JAHA. Tack!"
-.-
På tåget frågar samme konduktör om jag har åkt den här sträckan tidigare. Han uppfattade mig nog som väldigt hjälplös. Självsäkert svarade jag "Jaaja, ett antal gånger" varpå han säger "Så du vet var bussarna står?" och jag svarar att JAPP DET VET JAG.
Jag känner inte igen mig i Katrineholm och lappen som ledde mig till bussarna förra gången inte finns kvar måste jag fråga konduktören. Samme konduktör. "Ehehe jag visste tydligen inte var bussarna står. ^___________^' "
I Norrköping hade jag en halvtimme på mig. Satte mig ner på en bänk och åt min svettiga ostmacka. Då kom en grupp dagisbarn (I guess) som såg så söta ut med sina röda band de höll i med varandra för att inte komma bort. Jag kände ett behov av att le fint åt dem. De stirrade på mig. Allihopa. Sedan stannade de en bit bort med fröken och flertalet av dem vred på huvudet och fortsatte titta. Jag har aldrig känt mig så utstirrad som då. o.o Sedan upptäckte jag att flera vuxna gjorde samma sak. Jag undrade om det kanske var bänken jag satt på.
Efter barnen hände inget mer direkt. Tack och lov. Kom hem till Lund utan större skråmor. Men jag undrar verkligen om någon kan resa utan att det ska hända en massa? Eller bara något litet.
/R
Bara så där liksom.
Så! Nu är projektet inlämnat och jag har en helg hög med texter att sätta igång och läsa.
Myeeeeh... tror jag väntar lite.
/R
GURGEL snart inlämning GURGEL
Skansen.
/Heartless (La Promesse) - Justin Nozuka ft. Zaho
Jahaja. Imorgon ska projektet lämnas in. Hittills har två i klassen skickat in. Själv har jag svårt för att lämna in så tidigt. Vill gärna sitta med det till sista minuten liksom. Vilket kan vara väldigt ohälsosamt mot texten och ens psyke. Till slut har man stirrat sig blind på sina egna ord och allt känns som ren spya. När det blir så tycker jag om att läsa inspirerande ord från etablerade författare. Som har bägge fötterna på jorden och faktiskt erkänner att de flesta som skriver behöver piska sig själva till att få ner en enda mening. Alla blir inte genier utan lite blod, svett och tårar.
"Running a close second was the realization that stopping a piece of work just because it's hard, either emotionally or imaginatively, is a bad idea. Sometimes you have to go on when you don't feel like it, and sometimes you're doing good work when it feels like all you're managing is to shovel shit from a sitting position." - Stephen King
Jag diggar herr King. Han är verkligen en sån där som bara skriver och skriver. No matter what. Visst, allt han skriver är kanske inte högkvalité, det vet jag inget om (har bara läst The Shining och Desperation), men han GÖR DET HAN ÄLSKAR. Och låter ingenting stoppa honom. POWAH.
Min naturliga gångstil.
Jag vet inte vad mer jag ska göra på min text. Det jag är mest fundersam över är sista biten. Avslutningen är ju skeeeetaviktig. o.o Uuh. Har dock lovat mig själv att inte tänka alltför mycket på det. Jag ska checka lite senare och tänka vidare. Deadline vid 15 imorgon. Då har man ju ändå lite tid på sig.
Såååå.... tänkte se en film ikväll, kanske nalla lite ut Gott & Blandat-påsen jag köpte ur automaten till hemresan.. ja, utbudet är stort!
/R
"Birches" poem by Robert Frost
"So was I once myself a swinger of birches.
And so I dream of going back to be.
It's when I'm weary of considerations,
And life is too much like a pathless wood
Where your face burns and tickles with the cobwebs
Broken across it, and one eye is weeping
From a twig's having lashed across it open.
I'd like to get away from earth awhile
And then come back to it and begin over.
May no fate willfully misunderstand me
And half grant what I wish and snatch me away
Not to return. Earth's the right place for love:
I don't know where it's likely to go better.
I'd like to go by climbing a birch tree
And climb black branches up a snow-white trunk
Toward heaven, till the tree could bear no more,
But dipped its top and set me down again.
That would be good both going and coming back.
One could do worse than be a swinger of birches."
Avskedstankar
Kom precis tillbaka från dagrummet där jag sett klart på säsong fem av Buffy med Kristoffer, Linnea och Anders. Nu har jag en så obehaglig känsla i kroppen. Som att det där sista avsnittet var som en slags avslutning på det här Tärna-året. Jag vet att vi inte slutar förrän om cirka två veckor, men den där avskedsångesten har redan börjat infinna sig. Guh. Väldigt jobbigt. >.< Kan inte släppa det riktigt. Men så är det också kväll och jag är trött. Som bäddat för inre kaos. ^^
Blir tidig kväll nu, ska simma med Linnea efter frukost imorgon och sedan skriva lite mer innan deadlinen. Uh. Mycket i huvudet just nu. Inlämning på onsdag, ner till Lund på torsdag och sedan bröllop på lördag. Och så upp hit igen nästa dag. Hoppas bara jag hinner läsa det mesta av texterna. Och att jag vågar lämna in min egen.
Känns skumt att jag om två veckor kan läsa inlägget jag skriver nu och tänka att "Åh, då hade jag fortfarande lite tid kvar på Tärna". Tid är märkligt. Det här året har gått så otroligt fort.
/R
"Om tre minuter börjar dagen då vi ses"
*
Sedan hade vi hälsodag i onsdags som, bortsett från väldigt lite folk, var väldigt lyckad imo! Man fick testa på lite olika grejer, t.ex. skrattyoga, qi-andning och ufo-boll (och det förundrar mig varje gång hur aggressiva folk blir på planen, inklusive jag själv xD). Sen kunde man göra en liten kroppskontroll, där de mätte skelettet och kollade blodtrycket. Jag har lågt blodtryck, fast det visste jag sen innan (damn you sudden yrsel! D: ). Hade skrivit upp mig på massage också.. den var vääääldigt uppskattad. ^_^
Har dock inga bilder från dagen. :o
Haha, jag kom in mitt i skrattyogan efter massagen och det var en märklig upplevelse. Hela gruppen bara "HA-HA-HA-HA-HAAAA!" och jag började skratta rent automatiskt. xD
*
Igår! go vänner, åkte skolan till Stockholm för att gå på Skansen och Dansens hus. Jag har inte varit så mycket på Skansen och blir alltid lika fascinerad av alla djur. Det betyder ju inte att man aldrig sett djur naturligt. Det betyder att man ser djuren för vad de är och blir imponerad av att de finns omkring oss. Jag har sett älgar på nära håll hos min farbror i Värmland, och de är lika mäktiga naturligt som inhägnade. (Nu hade de inte älgar framme eftersom renovering pågick men ja. Exempel!) För att de är levande varelser. Lol. Här drog jag iväg på ett långt försvarstal angående skåningars möjliga erfarenheter av nordliga djur.
Hade i alla fall en übertrevlig dag med vackert väder, fint sällskap och SÅ TRÄFFADE JAG GÖREL. *wild dance* Hon smög sig på mig när jag satt och vilade utanför Dansens hus och väntade på henne. Jag trodde stegen som närmade sig hörde till en galning som skulle knycka min väska, så min skräckslagna reaktion är fullt förståelig. Ahem. x)
*
Igår hade jag handledning med HL och jag fick min sista deadline på måndag innan inlämning på onsdag nästa vecka. Gah, det börjar bli ont om tid. Haha. Det har börjat vara ont om tid ganska länge känns det som. xD Men jag kanske hinner bli klar, ska skriva mycket idag. Jag vill ju komma vidare.
Nu är dock frågan vad jag ska äta till frukost. Har inte handlat än så... men har kanske lite yoghurt kvar. :o Lämna bloggen för idag ska jag i alla fall, hoppas att det här har satt igång skrivknölarna i hjärnan på mig.
Ha en bra dag!
/R
H-h-hello
Låt oss börja den här dagen med min favoritlåt av S&G.
/The Boxer - Simon and Garfunkel
Ja, här har det varit tyst ett bra tag. Bloggen var ju tänkt att vara som en slags minnesdagbok att titta tillbaka i när jag väl slutat och försvunnit från Tärna. Tänker att det kanske är av den anledningen jag har dragit för mig att skriva någonting den senaste tiden. Insikten över att mitt skrivarår snart är slut har blivit väldigt tydlig och det är lite jobbigt. Jag menar.. det här är min sista helg här. Nästa vecka är jag på bröllop. Veckan därpå har jag iofs till och med lördagen på mig att flytta ut, men det är ju inte alls samma sak som att lugnt och ledigt ta dagen som den kommer. Som jag brukar här och som jag aldrig mer kommer göra på Tärna. ;o
Gah. D: Nej, nu är det dags för lite recap ang. de senaste dagarnas glada händelser.
/R
Ett andetag utanför ramen
Jag har skrivkramp.
Fruktansvärd skrivkramp. Skrivkramp i sig är hemskt men just nu känner jag verkligen hur min kropp lider. Det är som att jag har en massa ord och meningar i magen, huvudet, halsen, händerna, benen, ja överallt, som bara vill komma ut och möta världen!
DRAMATISKT, jag vet. Men om du som jag har drabbats av detta vet du att jag har rätt. ;_; På sätt och vis är det bra med skrivkramp. Sån som jag har nu i alla fall. Det måste väl ändå betyda att man fortfarande vill och har ambitionen? Det jag inte riktigt förstår är hur jäkla svårt det kan vara att få ner lite ord på ett papper/dokument. Jag kvävs liksom så fort jag klickar upp texten.
Hade handledning idag, ett möte jag lämnade med blandade känslor. Jag känner mig både rädd och förväntansfull inför vad som ska skrivas. Det är en något bisarr upplevelse att ha dessa båda känslostormar inombords som är helt motsatta varandra.
Uh.
Antar att poängen med det här inlägget är att få igång mina skrivande fingrar. Det fungerar ju här, att skriva menar jag, så tydligen har jag inte förlorat förmågan riktigt än.
Jag är liksom så skärrad inför tanken att jag snart, mycket snart, kanske kommer vakna upp och inse att det jag skriver är skräp. Nej, inte skräp. Medelmåttigt. Det här är ju vad jag kan, vad jag andas och tänker på konstant. Om jag inte kan få ur mig det jag vill förmedla, vad ska jag då göra? Spökskrivare? Gah. Nä. Det tar jag isåfall till hjälp när jag inte kan röra varken armar, händer eller läppar. Eller fötter. Vad mer kan man skriva med? Örat kanske. Hursomhelst. Det är skrämmande. >.<
Nu ska jag alltså skriva ett antal stolpar till min handledare. Bilder jag har i huvudet som finns med i den inte riktigt skrivna framtidshandlingen till berättelsen. Skicka in till min handledare någon gång idag. Måste ju gärna bli klar innan Amanda kommer.
DET ska bli kul. ^_^ Jag hoppas vi får fint väder i helgen.. men mitt rum är übersnyggt nu så det är perfekt att hänga i också ifall att det skulle till att bli regn eller så.
Nej. Nu vet vi vad som gäller, eh? Just det.
Skriva.
/R
Fejja fejja
Torsdag!
Har placerat ut alla växter runt om i rummet så nu har jag en liten djungel härinne. Micket mysigt jah. Tycker det gör så mycket med ett rums trevlighetsatmosfär om man sätter fram lite växtlighet. De är som små vänner, levande organismer som man ansvarar för. ^^
I morse åskade och regnade det! Helt underbart.
(Random note: jag fäller hår hela tiden, hittar strån överallt -.-)
Få känslor slår den att ligga i sängen på kvällen, natten eller morgonen och höra hur det smattrar mot fönstret. Just åskan har jag dock alltid haft svårt för. Blir så himla rädd att det ska slå ner, har haft ett par rejäla smällar nere i Lund. Men idag var jag inte rädd. Det var bara mysigt liksom. Fast så var det ju inte heller så väldigt kraftigt åskväder.
/R
Notering
/Kathy's song - Eva Cassidy
Varmt idag!
Ibland tänker jag att mitt huvud är lite efter, för jag verkar aldrig kunna inse att tiden går och årstider byter av varandra. Haha. Hejhej vinter, nämen är det vår nu? Jahaja, sommarbara ben och sedan faller höstlöven. JAH!
/R
Träningsvärken har ingenting med dagens inlägg att göra
Sen blev jag otroligt varm och höll på att storkna.
Stod och satt i korridoren på kvällen och samtalade med Kristoffer och Anders. Det är märkligt vilka udda platser man väljer att konversera på. Men av någon anledning känns det som att snacket inte kommit lika naturligt till mig om jag bjudit in dem så vi kunnat sitta ordentligt. Kanske är det de minst uppseendeväckande platserna som får folk att prata med varandra. ;o
Idag är det försommar igen.
Och jag börjar inse hur långt gången terminen är.
Jag har tre helger kvar på Tärna, varav en försvinner iom bröllopet. (Egentligen har jag fyra, om man räknar med lördagen päronen stannar här när vi ska packa ner rummet.)
Vet inte riktigt hur jag ska känna inför detta.
/R
EN SÅN DAG EN SÅN DAG
HEJHOPP I GALOSCHERNA (JA, JAG VAR TVUNNGEN ATT GOOGLA DET)!
Jag fick ett märkligt ryck tidigare. IDÉ! Träna. Ja! Så jag drog fram step-up brädan, made room for my supermoves och drog igång lite pepp musik. Ja, det blev nog en och annan svettdroppe där! Efter dusch ringde Amanda och jag blev småpanikslagen eftersom vi talade för några dagar sedan om att hon kanske skulle hälsa på här nästa helg, men jag hade inte kollat upp altenativa färdmedel till skolan. Jag skämdes lite, lovade mycket och gick sedan och frågade Simon om skjuts. Säger bara tack och lov för sjyssta skolkamrater. :')
Så nu ska min fina Skånetös fixa biljetter. ^_^ Åh, jag kan ärligt säga att jag inte ens är orolig för projektet i skrivande stund. Det är så mycket annat mysigt som händer nu. Jag hade en sån jobbig nedgång i tidiga våras, med allt som hände då, men nu.. nu känns det som att det håller på att vända. Jag är fortfarande glad inuti! Måste vara vädret, vännerna, musiken jag lyssnar på!
/When darkness falls - Secret Garden
Nej, jag förväntar mig inte att glädjen ska hålla i sig. Men det gör absolut ingenting. Man mår dåligt, man mår bra. Jag tror minsann att jag snöt ut det sista av min förkylning innan. \o/
Nu när jag tänker efter, så.. kan den här överdrivet hurtiga stilen jag skriver i just nu bero på träningen. Haha.
Det enda som skulle kunna vara bättre är mina stackars händer. Speciellt högerhanden. Torkar fortfarande ut och spricker. Gah. Menmen. Idag är det strålande sol och slöjmoln sveper in himlen. Vackert! Blåser knappt heller. Ska nog ta en promenad senare. Har inte ätit någon frukost än och det plus hålligång betyder KURRANDE MAGE.
My babies. ^_^
Så nu ska jag hugga in på yoghurt och banan, samt glutta på lite Relic Hunter. Kanske smörja in händerna först.
/R
Morgonrapport
Jag har blivit så dålig på att gå upp i tid till frukosten här. Det började efter påsklovet, efter min slappa vistelse söderöver. Då kunde jag hämta min egen frukost och välja och vraka bland lite allt möjligt. Inte lika mycket som här, men jag kunde ligga och dra mig hur länge som helst nästan. Nu måste jag ta mig upp innan halv nio, då de slutar servera. >.< (Haha, det låter som i början av Tärna-året när man inte riktigt var van.) Hela förra veckan fram till den här morgonen har jag alltså antingen försovit mig eller valt själv att snooza längre. Fikat vid tio har blivit min räddning. ^_^ Igår missade jag även den, haha.
Idag serverades nybakade (mat)bullar, vilket gjorde Rebecka micket micket glad. Nu ska jag borsta tänderna och sedan köra igång med mitt projekt. Ska skriva i alla fall en sida idag. Gah.
/R
walk me to the corner, our steps will always rhyme
Jah, här sitter man. Utdragen i hjärnan som ett gummiband. Snorar högt och ljudligt. Andas som Darth Vader. Förkyld, YES! Men om man ska vara sjuk är väl det här kanske en av de bättre platserna att vara på. I alla fall så länge man kan ta hand om sig själv.
Lyckades skriva lite idag. Ska ge mig på ytterligare en bit strax. Känns kul faktiskt. Inte flow-kul, men spännande. Tycker än så länge fortfarande om min huvudkaraktär.. vilket är ovanligt hos mig.
/R
Ett stycke bok
/Lluvia al corazón - Maná
Nu har man äntligen klassens antologi i handen and it feels GUUUUUUUD.
Vad som känns mindre bra är de otaliga oskrivna sidor projektarbete jag har varit upptagen med idag.
Herregud. Jag är så dålig. :')
BITCHSLAP YOURSELF DAMNIT och sätt igång. Nu.
Ja, det ska jag.
Det ska jag.
Bort från fejjan.
Eller eh.
Kanske.
Men skriva ska jag.. samtidigt.
/R
"Time flies like an arrow, fruit flies like a banana."
Mmm, det där lät väldigt negativt insåg jag nu. Men nej, det känns inte så hemskt. Det är mer som att.. utan det struktur vi hade i höstas blir vistelsen här så utspridd. Sen är man väl också lite rastlös. Vet att man måste göra klart sitt projekt (måste inte, men jag vill, för min egen skull). Ett bröllop stundar. Vi ska åka till Stockholm på kulturresa den 19e. Hjärt-och lungräddningsdag snart också.
Apropå mitt projekt har jag kommit på en ganska spännande idé nu, som skulle kunna hjälpa mig hålla koll på längden och organisera texten lite mer. Min nästa "deadline" är på onsdag, så måste sätta igång och skriva snart. Jag är nog aldrig riktigt nöjd. Jag menar, här sitter jag, på en helt isolerad plats med inspirerande omgivningar, all tid i världen och jag skriver bara ett fåtal ord. Gah.
För att jag bara älskar råkor. De är så himla vackra. Majestätiska, kaxiga. Verkar så smarta. Kloka.
Jag har knarkat Fireal-musik hela kvällen. Bara väntar på sekunden då man inser att "men herregud det här kan jag inte lyssna på mer". Musiken har liksom blivit som vax i ens öron. Fast jag brukar alltid återvända till sådan musik efter att jag vaxat ur med annan. ;) Här bjuder jag på ett smakprov. Annars finns hela albumet på Spotify.
/Ariel - Fireal
/R
