hacmox

Då var man i Lund igen! Ett fasligt farande fram och tillbaka den senaste tiden. Helst av allt hade jag velat stanna på Tärna sista helgen (gah, ångest), men det är ändå en av storkusinernas bröllop på lördag vilket inte får missas! Jag får helt enkelt klänga extra mycket på klassen och skolbyggnaderna sista veckan istället.



Resan ner. Ja, jag kände absolut att jag var ute i god tid. Tåget gick 9.09 och jag steg upp klockan sju. Packade innan frukosten, bredde en ostmacka och åt frukost i godan ro. Sedan blev det värre. Jag stack ifrån rummet halv nio ungefär. Det tar cirka tio minuter till busshållplatsen och med packning kanske kanske mer. Jag var hyperstressad. Sedan stötte hälen i rullväskan HELA TIDEN så den svajade hit och dit vilket gick Rebecka att svära och skrika åt detta högst levande föremål.

Väl framme vid hållplatsen hade jag ju egentligen ganska gott om tid. Sjöblöt av svett. Tur att jag inte bar omkring på en ryggsäck, whoa. Bussen skulle gå 8.47. Den kom inte. Nähä. Kollade på tidtabellen. 8.55. O_O I det ögonblicket var jag så nära att börja gråta. Övervägde starkt att lifta in till Sala, men så klart kommer det inga bilar. Försökte lugna mig själv genom att tänka att jag inte har någon makt över detta och ingenting blir bättre av att böla.

Så kommer bussen någonstans mellan 47 och 55. Lulz. Jag drar på mig packningen och klickar fram sms-biljetten. Stiger på, håller (stolt) fram mobilen och chauffören säger attdet är helt omöjligt för honom att se något för det är helt svart. Jaha? Visst, den är gammal men SÅ otydlig är väl ändå inte texten? Jag kollar. HA-HA. Självklart har min relik från medeltiden stängt av sig själv. Jag mumlar något om att den är långsam medan jag försöker sätta på den igen, samtidigt som jag är plågsamt medveten om hur fullsatt bussen för en gångs skull är. Nu kommer jag inte bara försena mig själv, utan även en hel buss. GG Rebecka. Chauffören försöker vara trevlig och säger att bussen också är lite långsam. Jag gör ett "he-he-he-e...." och fortsätter pilla med äckelmobilen tills herr chaffis säger att jag kan sitta ner så tar vi det där framme. Är nu övertygad om att jag kommer komma försent.

Vi anländer vid stationen med fem minuter kvar till avgång. Jag visar biljetten för chauffören som önskar mig trevlig resa och sedan kastar jag mig av bussen och rusar mot spåren. Tre tåg står inne. Jag med mig excellenta slutledningsförmåga antar att det är mittentåget jag ska med. Det står Katrineholm på skylten. Avgång 9.09. Men det är INTE RÄTT TÅGNUMMER. Därför känner jag ett behov av att rådfråga konduktören på perrongen. Med andan långt upp i halsen.
"Går det här till Katrineholm???" (Duh.)
"Ja, precis."
*ser panikslaget hur dörrarna stängs och trappan dras in* "MEN DE ÅKER JU?!!"
"Nej, nej, det är jag som ska säga till när vi ska åka."
".. JAHA. Tack!"

-.-

På tåget frågar samme konduktör om jag har åkt den här sträckan tidigare. Han uppfattade mig nog som väldigt hjälplös. Självsäkert svarade jag "Jaaja, ett antal gånger" varpå han säger "Så du vet var bussarna står?" och jag svarar att JAPP DET VET JAG.

Jag känner inte igen mig i Katrineholm och lappen som ledde mig till bussarna förra gången inte finns kvar måste jag fråga konduktören. Samme konduktör. "Ehehe jag visste tydligen inte var bussarna står. ^___________^' "

I Norrköping hade jag en halvtimme på mig. Satte mig ner på en bänk och åt min svettiga ostmacka. Då kom en grupp dagisbarn (I guess) som såg så söta ut med sina röda band de höll i med varandra för att inte komma bort. Jag kände ett behov av att le fint åt dem. De stirrade på mig. Allihopa. Sedan stannade de en bit bort med fröken och flertalet av dem vred på huvudet och fortsatte titta. Jag har aldrig känt mig så utstirrad som då. o.o Sedan upptäckte jag att flera vuxna gjorde samma sak. Jag undrade om det kanske var bänken jag satt på.

Efter barnen hände inget mer direkt. Tack och lov. Kom hem till Lund utan större skråmor. Men jag undrar verkligen om någon kan resa utan att det ska hända en massa? Eller bara något litet.


/R