Sudda sudda fram ett leende

Det är intressant. Kvällen jag bestämmer mig för att skriva mitt första inlägg på jag vet inte hur länge, samma dag har min kära vimpel frågat mig varför jag inte skriver. Det finns inget samband. Men om jag trodde på ödet hade jag nog sagt att ödet förde dessa två likartade händelser samman.

Ibland tror jag på ödet.
Ibland slumpen.
Kan man tro helt och fullt på båda?

Huuursomhelst.
Nu har jag varit i Lund i uh... fyra veckor ungefär. Är det slumpen eller ödet som gjorde att jag denna natt fick för mig att skriva? Första julidagen på år 2011.

Saken är faktiskt den att jag länge haft en stark idé i huvudet, en idé till något stort, ett skrivprojekt. Den slog rot i mig precis efter projektarbetet och återkommer till mig varenda dag. Det måste väl ändå betyda att den är värd att ägna lite uppmärksamhet åt? Jag får bara ingen ro. Mmm, jag vet. Det är ursäkter. Fåniga ursäkter. Har man en passion, om det är en passion?, måste man sätta den först ibland. Väldigt ofta, skulle en del säga.

Mycket händer i mitt huvud. Inte fysiska händer utan.. tankar, då.

Får försöka styra upp mig själv lite. Man kan ju inte gå omkring och vara virrig hela sommaren. :o Lite nervös är jag ändå, inför antagningarna. Vad gör jag om jag kommer in på bibliotekarieutbildningen? Uh. Precis. Men, den dagen den sorgen. Lite så.

Nattsuddiga inlägg är hoppiga och skumpiga. ;o

Sov gott.


Så här nördig ser jag ut om kvällarna när jag gör mitt bästa för att inte störa systern min som försöker sova i rummet bredvid.

/R

Kommentarer
Postat av: Görel

Man ska alltid sätta passionen först, om det är en stark passion och inte dödar någon. TYCKER JAG.

2011-07-01 @ 10:41:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0