Ett andetag utanför ramen
Ja, det finns faktiskt en anledning (och en bra dessutom) till att jag sitter här och skriver ett kanske lite meningslöst inlägg istället för att fortsätta kämpa med min berättelse.
Jag har skrivkramp.
Fruktansvärd skrivkramp. Skrivkramp i sig är hemskt men just nu känner jag verkligen hur min kropp lider. Det är som att jag har en massa ord och meningar i magen, huvudet, halsen, händerna, benen, ja överallt, som bara vill komma ut och möta världen!
DRAMATISKT, jag vet. Men om du som jag har drabbats av detta vet du att jag har rätt. ;_; På sätt och vis är det bra med skrivkramp. Sån som jag har nu i alla fall. Det måste väl ändå betyda att man fortfarande vill och har ambitionen? Det jag inte riktigt förstår är hur jäkla svårt det kan vara att få ner lite ord på ett papper/dokument. Jag kvävs liksom så fort jag klickar upp texten.
Hade handledning idag, ett möte jag lämnade med blandade känslor. Jag känner mig både rädd och förväntansfull inför vad som ska skrivas. Det är en något bisarr upplevelse att ha dessa båda känslostormar inombords som är helt motsatta varandra.
Uh.
Antar att poängen med det här inlägget är att få igång mina skrivande fingrar. Det fungerar ju här, att skriva menar jag, så tydligen har jag inte förlorat förmågan riktigt än.
Jag är liksom så skärrad inför tanken att jag snart, mycket snart, kanske kommer vakna upp och inse att det jag skriver är skräp. Nej, inte skräp. Medelmåttigt. Det här är ju vad jag kan, vad jag andas och tänker på konstant. Om jag inte kan få ur mig det jag vill förmedla, vad ska jag då göra? Spökskrivare? Gah. Nä. Det tar jag isåfall till hjälp när jag inte kan röra varken armar, händer eller läppar. Eller fötter. Vad mer kan man skriva med? Örat kanske. Hursomhelst. Det är skrämmande. >.<
Nu ska jag alltså skriva ett antal stolpar till min handledare. Bilder jag har i huvudet som finns med i den inte riktigt skrivna framtidshandlingen till berättelsen. Skicka in till min handledare någon gång idag. Måste ju gärna bli klar innan Amanda kommer.
DET ska bli kul. ^_^ Jag hoppas vi får fint väder i helgen.. men mitt rum är übersnyggt nu så det är perfekt att hänga i också ifall att det skulle till att bli regn eller så.
Nej. Nu vet vi vad som gäller, eh? Just det.
Skriva.
/R
Jag har skrivkramp.
Fruktansvärd skrivkramp. Skrivkramp i sig är hemskt men just nu känner jag verkligen hur min kropp lider. Det är som att jag har en massa ord och meningar i magen, huvudet, halsen, händerna, benen, ja överallt, som bara vill komma ut och möta världen!
DRAMATISKT, jag vet. Men om du som jag har drabbats av detta vet du att jag har rätt. ;_; På sätt och vis är det bra med skrivkramp. Sån som jag har nu i alla fall. Det måste väl ändå betyda att man fortfarande vill och har ambitionen? Det jag inte riktigt förstår är hur jäkla svårt det kan vara att få ner lite ord på ett papper/dokument. Jag kvävs liksom så fort jag klickar upp texten.
Hade handledning idag, ett möte jag lämnade med blandade känslor. Jag känner mig både rädd och förväntansfull inför vad som ska skrivas. Det är en något bisarr upplevelse att ha dessa båda känslostormar inombords som är helt motsatta varandra.
Uh.
Antar att poängen med det här inlägget är att få igång mina skrivande fingrar. Det fungerar ju här, att skriva menar jag, så tydligen har jag inte förlorat förmågan riktigt än.
Jag är liksom så skärrad inför tanken att jag snart, mycket snart, kanske kommer vakna upp och inse att det jag skriver är skräp. Nej, inte skräp. Medelmåttigt. Det här är ju vad jag kan, vad jag andas och tänker på konstant. Om jag inte kan få ur mig det jag vill förmedla, vad ska jag då göra? Spökskrivare? Gah. Nä. Det tar jag isåfall till hjälp när jag inte kan röra varken armar, händer eller läppar. Eller fötter. Vad mer kan man skriva med? Örat kanske. Hursomhelst. Det är skrämmande. >.<
Nu ska jag alltså skriva ett antal stolpar till min handledare. Bilder jag har i huvudet som finns med i den inte riktigt skrivna framtidshandlingen till berättelsen. Skicka in till min handledare någon gång idag. Måste ju gärna bli klar innan Amanda kommer.
DET ska bli kul. ^_^ Jag hoppas vi får fint väder i helgen.. men mitt rum är übersnyggt nu så det är perfekt att hänga i också ifall att det skulle till att bli regn eller så.
Nej. Nu vet vi vad som gäller, eh? Just det.
Skriva.
/R
Kommentarer
Trackback
