Helgkänslan
Den där "folkhögskoleandan" som det talas om, ja vi får väl nästan börja påstå att den har infunnit sig här på Tärna nu.
Speciellt under helgerna känner man att skolan blir som ett eget litet samhälle, isolerat och aldrig påtänkt av världen utanför naturligtvis, men ändå. Jag har för mig att fler skrev upp sig på att de stannade kvar den här helgen än förra, men trots det har aktiviteten varit mycket lägre. Folk ligger säkert och trynar på sina rum, fullständigt utslagna av alltför mycket gemenskap!
Jag befinner mig i himlen, eller ja, en sorts himmel i alla fall (fortfarande svårt att skriva det som tre ord!) nu. Har nämligen fått tag på några i klassen som liksom jag blivit fast i Buffy-världen. Yay! \o/ I går körde vi igenom 5 avsnitt, man inser det inte förrän efteråt men då har ungefär 4 timmar förflutit. o.O Inte för att det gör mig något, om jag kunde hålla mig vaken skulle jag lätt kunna se på flera i sträck.. men någonstans får man kanske sätta en gräns. Kanske.
Har väldiga problem med Word. Känner mig blåst. Som i korkad alltså. -.- För att öppna ett skrivet dokument måste jag gå genom ett redan öppet dokument. Vad handlar det om egentligen? D: Får väl konsultera någon IT-expert här.. hoppas på det bästa.
Känner mig duktig, städade faktiskt igår.
Märks det att jag har tråkigt?
Inte sån tristess att jag inte har någonting att göra dock, det är mer.. "jag-har-massor-att-göra-egentligen-men-jag-undviker-så-gott-jag-kan"-tristess. Sämsta inställningen någonsin. Jag är ett stort fan.
Det är min och Ankans plikt som människor att se på Buffy.
Har du så rätt i.
