Stockholmsfasa

Hanna, Anna, Matilda och Görel släppte av mig vid stationen i Sala och sen satt jag där och väntade i ungefär en timme. Tåget var lite försenat, men inte så farligt. Något som däremot visade sig bli väldigt jobbigt var när jag skulle bära omkring på den stora koffertliknande resväskan jag fått låna av Görel (eftersom en viss Rebecka aldrig tänker till och därför inte hade med sig en egen väska upp till Tärna, mamma tog hem alla). Den.. har bra plats för allt möjligt, men jag packar ju alltid så fruktansvärt mycket så resultatet blev en helvetestung väska. Jag som inte har några bra armmuskler. ;_; 
   Hade alltså tänkt lyfta upp väskan på hyllan ni vet, men jag orkade inte riktigt så den föll ner och slog i knäet på kvinnan som satt ytterst (min plats var vid fönstret). Hon ropade till och jag bad så mycket om ursäkt och kände mig jättedålig. D: Hon var inte särskilt tillmötesgående. Jag menar, jag trivs väl inte heller med att kånka omkring på något så tungt och dessutom kanske skada medmänniskor. Men när jag sa tack och log så visade hon inga tecken på att ha hört mer än att se på mig. Argh. Jag dissar osympatiska tågresenärer som inte kan lätta lite på sinnet.

Hursomhelst, väl framme i Stockholm fick jag uppleva ett riktigt filmögonblick. Till vänster rusade folk mot mig, till höger rusade dem bortåt. Jag stod i mitten och kände bara att "herregud, jag kommer svimma eller dö snart". Det var så där som i filmer att alla andra rusar omkring en och själv känner man sig helt långsam och som att allt stressar. Inget att rekommendera och Stockholms station är inte min favoritplats från och med nu kan jag ju säga. Fick lätt panik när jag kollade på klockan, eftersom jag bara kunde bära väskan en liten sträcka i taget. Lägg sen till alla blickar jag fick från folk som jag läste in tyckte jag såg konstig ut. Usch. :(

Var så hemskt trött under resan till Lund. Hade dock trevliga grannar den här gången och jag kunde äntligen slappna av. Men jag var nog väldigt borta i skallen många stunder. Bland annat på väg till toaletten och jag träffade på en ung man i "tågkorridoren". Helt utan anledning sa jag "HEJ!" rätt ut och fortsatte bara gå. Utan att le eller någonting. Haha.



Sen blev vi ungefär 1½ timme försenade (har jag för mig) och stod still precis utanför Lund för att det var sådan kö in till Malmö. Jag var dödstrött, kissnödig och hungrig, vilket gjorde mig väldigt irriterad på minsta lilla. Den här gången var det tjejen på ett säte som konstant sa dessa fyra meningar: "va sa du? va säger du? va sa du att? va säger du att?" -.- 
    Snacka om att det var skönt att mötas upp av mamma som bar väskan en bit och skjutsade hem mig där choklad och lugn väntade. Jag vet inte hur många gånger jag pussade Simons huvud eller kramade om Stina. Mina älskade pälsbollar. <3

(Btw, bilden har ingenting med någonting att göra. Jag tänkte bara låta ögonen vila lite från all denna text liksom.)

/R


Kommentarer
Postat av: PK

Julhets (eller bara Stockholm i rusningstrafik): gotta love it!

2010-12-19 @ 18:02:30
URL: http://skymningsbloggen.wordpress.com/
Postat av: Rebecka

Gah. >.<

2010-12-19 @ 19:50:16
URL: http://hacmox.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0