"det som aldrig lämnar"
hur många gånger man än skalar av sina sorger och lägger dem i blöt för att svalna
uppstår alltid nya över sårskorporna som illvilliga nålar och
saknaden skär sönder ens innanmäte innan man hinner inse vad som fakiskt gick fel
men när inga svar finns och frågorna kväver ett tidigare öppet sinne går man vilse i sina egna spyor
en lukt som aldrig går att tvättas ur
spåren som vilar under lösa sanddyner, ögonlocken sveper med vinden och
blicken vilar under förgylld lera, väntar på
det där som aldrig inträffar
för egentligen sker sådant endast i ett otränat sinne som
lever på fruktlösa försök
men det är ju så ljuvligt bittert att
vänta.
uppstår alltid nya över sårskorporna som illvilliga nålar och
saknaden skär sönder ens innanmäte innan man hinner inse vad som fakiskt gick fel
men när inga svar finns och frågorna kväver ett tidigare öppet sinne går man vilse i sina egna spyor
en lukt som aldrig går att tvättas ur
spåren som vilar under lösa sanddyner, ögonlocken sveper med vinden och
blicken vilar under förgylld lera, väntar på
det där som aldrig inträffar
för egentligen sker sådant endast i ett otränat sinne som
lever på fruktlösa försök
men det är ju så ljuvligt bittert att
vänta.
Kommentarer
Trackback
