I mitt kyffe skriver jag visor om vardagens träta fast inte just nu.
Så, nu har man lagt in betalning till nästa hyra. Svider men så får det la vara.
Är lite glad så där ikväll för vi fick pizza till kvällsmat och jag lyssnar på mysig musik. Lånade några intressanta böcker också. Försöker nu plita ner några rader till imorgon och Nennes poesi-uppgift. Vi ska skriva om egenupplevda saker, så som vi såg/ser dem just då. Inte ljuga.
Lund sommaren 2009
Det känns väldigt svårt, av någon anledning. Intressant hur jag tidigare inte har tänkt på poesi som att den kan vara riktigt konkret. Eller jo, det har jag, men att man skulle kunna ta en självbiografi och bara genom lite radbrytningar göra om texten till poesi. 
Lund sommaren 2009
Till responsinlämningen i morse skickade jag in en text som ska funka som en inledning på en ny berättelse jag haft i tankarna senaste dagarna. Något av det värsta och bästa jag vet är detta stadie av fullkomlig uppgivenhet inför någonting nytt som fötts i huvudet. Man vill så gärna skriva och skriva, hela tiden, få ner idéerna. Men på något sätt har jag väldigt svårt för det. Jag är rädd för att förstöra mitt eget påhitt. D:
Lund sommaren 2009
Lite sneaky är jag förresten. På inläggets längd ser det ut som att jag har skrivit jättemycket, men det har jag ju eh.. egentligen inte.
Intresseklubben skrapar med sina pennor...
Ja, nu ska jag ta mig i kragen lite. Ni som inte har en massa att göra kan ju först njuta av den här underbara låten och sedan hyra eller låna filmen jag alltid tänker på när jag hör dessa ljuva toner, nämligen "Den hemlighetsfulla trädgården". Det är fortfarande en film som finns i mitt hjärta, om så bara på ett litet litet hörn. Tänk så många minnen man förknippar med en del filmer och musik. :)
/Winter Light - Linda Ronstadt
/R
