hacmox

/Colors of the wind - Vanessa Williams



Dryg tåg- och bussresa upp hit, men inga större komplikationer. Jag gick upp halv åtta ungefär och blev faktiskt klar något sånär i tid så mamma kunde skjutsa mig. Blev smått panikslagen på stationens parkering när jag trodde att jag inte fått med mig påsen innehållande diverse smått och gott. Jag skyller min dramatiska reaktion av tårar på trötthet och ovilja att lämna sin kära hemstad.

Varje gång vi närmade oss en ny station stod det "Nästa [sätt in lämpligt stadsnamn här]. Temperaturen ute är -50 grader." Det var roligt. Första gången jag såg det gav jag till ett litet skratt där jag satt så bekvämt i mitt första klass säte. Sätena var ju så mycket bredare än andra klass! Skönt för benen. :') En kille hade tagit min fönsterplats men det gjorde inget, tänkte jag, eftersom då fick jag ju bara närmare till toaletten, utan att behöva besvära honom. Jah.
   Typ två timmar senare hade jag fortfarande inte gått. Det är någonting med tågtoaletter. De är mycket bättre än busstoaletter, men herregud vad obehagliga de är ändå:

1) Svåra att hitta. Man måste nästan sitta precis bredvid en för att vara säker på att det ens finns en i den delen av tåget. Annars får man börja vandra genom tåget och DET gör man ju bara inte.
2) Låset är knasigt.
3) Utrymmet är så litet att man nästan får djupdyka i toaletten för att få rum att tvätta händerna.
4) Man skulle ju kunna tro att skakningarna från tåget borde lätta på blåsan snabbare. Nej. Fel. Blåsan ser detta som orosmoment och inbillar dig att den är tömd. Sedan måste man gå en kvart senare för att göra om samma process.

Just det, glömde nästan punkt 5) Tåget skakar så kraftigt att man behöver starka benmuskler för att inte åka in i väggen.

Sedan satte jag min dummer mig vid fönstret. Snart blockerades ju min flyktväg av en ny passagerare. Som dessutom skulle titta på film.

Nu sitter jag här och samtalar med min kära gerd, om allt mellan himmel och jord.
Känns bra. Imorgon är en ny dag som förhoppningsvis för med sig energi och skrivarlust. För hoppas kan man ju alltid. ;)



/R