hacmox

Hittade min fina, egenhändigt komponerade litteraturlista som vi läste på litt.vet. i våras. Får mig alltid att fnissa lite, minns både med ångest och glädje hur mycket det var att läsa.. och är tacksam mot den kursen, utan den hade jag aldrig upptäckt så många guldkorn som historien faktiskt har inom litteratur.

Alltså:


Brott & straff lönar sig inte, men Therese Raquin och Madame Bovary dör ändå utanför ett dockhem på norska och ser inte hur fröken Julie far iväg mot körsbärsträdgården med det ondas blommor i sin hand.

Samtidigt är döden i Venedig på spaning efter den tid som flytt och i sällskap med en stäppvarg och natten som är dagens mor flyr han mot fyren i väntan på Godot som aldrig anländer.

Under tiden håller Babette gästabud på danska och ignorerar dvärgens grymma process mot den goda människan i Sezuan som för att hålla humöret uppe anordnar ett juloratorium.

Detta drömspel som äger rum behandlas sedermera av en pappa vid namn Goriot som sedan dör på grund av vad vi alla fruktar: mörkrets hjärta.

Lite lyrik här som mellanspel för att verkligen belysa den odödliga historia som litteraturen är.

Dock är främlingen fortfarande en främling, hur vet inte ens han och det svindlar för våra ögon precis som på höjderna men på något märkligt sätt går det ändå an.


Kan fortfarande knappt förstå att jag klarade hela kursen.. det kändes ganska hopplöst vid fler än ett tillfälle kan jag ju erkänna.