När man ingenting annat har för sig
Nu har jag i ett par timmar fixat rummet genom att städa, plocka ihop papper och planterat resten av mina skott från Alice. Känns märkligt MÄRKLIGT att lämna Tärna för tre veckor! D: Jag känner mig nästan lite... nervös. Pirrig, förväntansfull. Som att jag ska besöka ett helt nytt ställe. Perosnligen tror jag att det kan bero på allmän folkskygghet som har uppstått under dessa isolerade fyra månader.
Mår lite illa över att lämna klassen. Men! Jag veeet, jag vet, vi ses snart igen. Julen och nyår kommer gå så himla fort misstänker jag. Rätt som det är har januari anlänt liksom.
Nu gör jag så där igen. Springer händelserna i förväg. SLUTA, Rebecka. Så.
Dags att fokusera på morgondagen. 8:40 samlas vi som vanlig lektion för att repetera och öva med Eric inför diktuppläsningen. Efter lunch kan vi göra lite vad vi vill, fram till 15:30 då julavslutningen tar sin början med lite smått och gott... skrivarna ska vara sist ut som sagt var. Efter det är det julbord! \o/ Som sedan följs av bio. SÅ mysigt. :')
Har nu även kollat upp när mitt tåg från Sala går (15:44), och kommer få skjuts av Hanna. Gött mos! Ser fram emot tågresan, älskar tåg. I detta nu laddas dessutom min iPod (hoppas jag) uppe hos Görel som har en sån.. fillifjonkgrejsimojs som man bara sticker i ett uttag istället för att koppla in iPoden i datorn.
Försöker nu komma på saker som är lätta att glömma bort i resehetsen. Det blir ju liiite trixigt om jag glömmer någonting viktigt häruppe, eftersom ingen kan skicka ner det till mig då. Annat är det om jag glömmer saker i Lund.. som mina regnbyxor (vilka jag inte har fått användning av än *host*).
/R
