Åter i Lund
Ledsen för den extremt dåliga uppdateringen här på bloggen, men jag har varit så väldigt upptagen (samt trött) den senaste veckan. Nu ska jag försöka dra mig till minnes vad som har hänt, och försöka redgogöra för det dessutom...
I onsdags var ju nästan nervositeten på topp, jag trodde den var det i alla fall. Men nej då, den skulle upp ännu lite till på torsdagen så klart. Genrepet inför eftermiddagens julavslutning var ju något av en katastrof för mig som ännu en gång inte riktigt klarade av min egen press och nervositet och bröt ihop en smula. Men som Elin sa efter vårt uppträdande: nu har jag bevisat att det är som de (vilka?) säger, går det dåligt på genrepet går det bra på själva uppvisningen. Så. Kan inte beskriva den lyckokänsla jag hade och som verkligen genomsyrade min kropp efter att jag var klar med min dikt. ^_^
Sedan var det julbord och det var verkligen... ett äkta julbord. Helt otroligt mycket gott. Som vanligt åt jag för mycket på alldeles för kort tid så den där mättnaden infann sig även detta år. Lär man sig aldrig? Jag antar att det är den där totalt överfyllda tallriken som bara rycker tag i ens sinnen och förnuft och skakar om dem som små bjällror så att man varken vet ut eller in.
Prinskorv, sill, julskinka, salami, potatis, rostbiff, lax, ägg med räkor, köttbullar, mimosasallad, ngn romsåsblandning, julmust!
Melon, ananas,skumtomtar, chokladbollar, kiwi, vindruvor, knäck, någon märklig men otrolig god chokladkompott med nötter, marshmallows, kola m.m.
Sedan bio igen, fransk den här gången, En Julberättelse.
Fredagen innebar packning. Ätande av rester och en hemsk känsla av separering. Har jag nämnt att jag avskyr att packa? Ännu jobbigare är det när man egentligen inte vill åka, händer och fötter vägrar liksom samarbeta. Men hur jag än gjorde så blev väskorna ändå på något sätt fyllda och det kändes väldigt konstigt att släcka och stänga rummet. Innan dess hade jag även i princip dränkt mina små plantor. Hoppas hoppas att de överlever.
Natten till fredagen spenderades för övrigt i dagrummet med fina människor som man aldrig ville släppa.
Fortsättning följer, nu ska mamma och jag till stan!
/R
Det var en hektisk men underbar vecka. Och hemsk, för att vi tvingades skiljas.
Uppträdandet var fantastiskt, förstår att du blev smått euforisk efter din uppläsning.
Ja, känns som en annan verklighet att vara här i Lund. Som att jag passerade en osynlig gräns av medvetande på väg hem. D:
