Da'n före doppareda'n!
Tjo!
Stack till stan idag för att klippas och inhandla stuffz! Det är så kul, jag har klippt mig hos samme frisör ända sen jag var ett litet knytt så han har i princip sett mig växa upp. Vi pratar nästan aldrig dock, det är lite märkligt, alla verkar tycka att frisören är bästa stället att skvallra på. Men jag har alltid suttit och bara betraktat hur en ny frisyr tagit form medan man tjuvlyssnat på vad de andra haft att säga, haha! Ursäkta mig att jag tycker det är skönt när folk pillar mig i håret och fixar, då har jag inte så mycket lust att tjattra om dittan och dattan. D:
NÄR vi väl säger någonting, så är det bara om familjen eller utbildning. Han frågar om mina syskon och föräldrar, vad jag ska hitta på härnäst... och idag förde vi faktiskt en riktigt lång konversation, hallelujah! Vet inte om det berodde på att jag berättade att jag skulle flytta och att han då tänkte att "för en gångs skull...", eller om det bara var så otroligt intressant, eller om jag faktiskt verkade väldigt entusiastisk att han lät mig pladdra på. I vilket fall som helst, så skämtade vi lite till och med. Fantastiskt! \o/ Jag kände mig väldigt vuxen som konverserade ordentligt med min frisör. Sen sprack den bubblan av korta pinsamma tystnader, när jag sa något och han inte gav någon respons alls och särskilt när han greppade hårtorken och drog igenom håret med sina hårda nypor (fy så ont det kan göra) och han inte hörde någonting alls av vad jag sa. XD Då känner man bara att "..eh.. ne... låt oss sitta tysta och bedja istället.."
Jag frågade om han kände till någon ram-affär i stan, för den enda jag vetat om har slagit igen. Han funderade ett tag och sa sen med ett litet leende som hos en pojke som plötsligt fått en lyande idé:
- Jo men, på Lilla Fiskaregatan, ligger där inte ett galleri...?
- Hmm, sa jag då, kanske det gör ja.. är inte säker.. :S
- JO det gör det ju, en lite konstig affär!
- Haha, konstig?
- Jaaa! Man ser aldrig någon därinne och det ser lite konstigt ut. De ramar nog in.
XD
Gick dock inte dit, utan han kom sedan på ett annat ställe som jag fann utan problem. Låg i en källare och var så där konstnärligt stökigt, med en massa tavlor, måttband och rambitar överallt. Han var väldigt trevlig, mannen därinne alltså, och allt gick super tills priset kom upp. Ja, då dog mitt lilla student-hjärta en aning och plånboken skrek ut sin rädsla. Me det var ju faktiskt EK, med glas och pappers..sak därbak. Nåväl, lämnade affären för att fundera på det och köpte under tiden strumpor, schampo och annat smått och gott.
Kom sen tillbaka och valde att få den inramad. Får bli min lilla tavelinvestering. För den är ju SÅ värdefull. Bild över Piccadilly circus i London... Men snygg är den! Han var väldigt pratsam, den gode mannen.
- Jaså ja, den var ju väldigt fin.. är det så det ser ut där? Kan man se hela den vyn därifrån, eller har de fuskat? De gör ju det ibland, fuskar.. men ser inte så ut här.. Vackra byggnader, säg ser husen så fina ut där?
Så nu ska mamma hämta upp den i stan senare..! Ofärgad ek till ram, jahaja. Och så får jag säkert inte sätta upp den i mitt rum sen, haha. xD
Väldigt underhållande att lyssna på äldre damer i omklädningsrum förresten. Nej, jag går inte utanför och sätter örat emot för att tjuvlyssna, men jag provade lite eget och så tog damerna rummen intill.
- Hon som satt i kassan, henne har jag bott granne med.. ja minsann! Hon skulle hälsa på men se det har hon inte gjort. Ja, inte för att hon måste, nej, haha!
- Jag sätter mig här i rummet intill. (Där fanns ingen dörr till det omklädningsrummet.)
- Ja, gör det, tror inte att någon kommer använda det just nu.
- (tystnad) ... Nej, den här såg ju för ful ut!
Haha, ja, så kan det gå. Hoppas att jag också umgås med vänner så när jag är i den åldern. Bara för att man är gammal innebär det ju inte att man måste sitta ensam hela tiden. :)
***
Symbios
Sköra steg vandrar över nyss utslagna glädjeknoppar
törstiga spår efter någonting att fästa sig vid,
en värmande grusgång av sommarstenar eller
lekfulla närmanden i mungipan
huden som andas obesvärat, kanske
rycker till av befriande regndroppar
blicken som följer molnen, ser
sin egen gud bland bomullstussarna
och känner gräset under handflatorna
kittlar i nacken, söker efter
vindens skratt i en jordens varelse
symbios,
när lyckan över fullständig levnad tar dig med
på resor genom dig själv.
***
Stack till stan idag för att klippas och inhandla stuffz! Det är så kul, jag har klippt mig hos samme frisör ända sen jag var ett litet knytt så han har i princip sett mig växa upp. Vi pratar nästan aldrig dock, det är lite märkligt, alla verkar tycka att frisören är bästa stället att skvallra på. Men jag har alltid suttit och bara betraktat hur en ny frisyr tagit form medan man tjuvlyssnat på vad de andra haft att säga, haha! Ursäkta mig att jag tycker det är skönt när folk pillar mig i håret och fixar, då har jag inte så mycket lust att tjattra om dittan och dattan. D:
NÄR vi väl säger någonting, så är det bara om familjen eller utbildning. Han frågar om mina syskon och föräldrar, vad jag ska hitta på härnäst... och idag förde vi faktiskt en riktigt lång konversation, hallelujah! Vet inte om det berodde på att jag berättade att jag skulle flytta och att han då tänkte att "för en gångs skull...", eller om det bara var så otroligt intressant, eller om jag faktiskt verkade väldigt entusiastisk att han lät mig pladdra på. I vilket fall som helst, så skämtade vi lite till och med. Fantastiskt! \o/ Jag kände mig väldigt vuxen som konverserade ordentligt med min frisör. Sen sprack den bubblan av korta pinsamma tystnader, när jag sa något och han inte gav någon respons alls och särskilt när han greppade hårtorken och drog igenom håret med sina hårda nypor (fy så ont det kan göra) och han inte hörde någonting alls av vad jag sa. XD Då känner man bara att "..eh.. ne... låt oss sitta tysta och bedja istället.."
Jag frågade om han kände till någon ram-affär i stan, för den enda jag vetat om har slagit igen. Han funderade ett tag och sa sen med ett litet leende som hos en pojke som plötsligt fått en lyande idé:
- Jo men, på Lilla Fiskaregatan, ligger där inte ett galleri...?
- Hmm, sa jag då, kanske det gör ja.. är inte säker.. :S
- JO det gör det ju, en lite konstig affär!
- Haha, konstig?
- Jaaa! Man ser aldrig någon därinne och det ser lite konstigt ut. De ramar nog in.
XD
Gick dock inte dit, utan han kom sedan på ett annat ställe som jag fann utan problem. Låg i en källare och var så där konstnärligt stökigt, med en massa tavlor, måttband och rambitar överallt. Han var väldigt trevlig, mannen därinne alltså, och allt gick super tills priset kom upp. Ja, då dog mitt lilla student-hjärta en aning och plånboken skrek ut sin rädsla. Me det var ju faktiskt EK, med glas och pappers..sak därbak. Nåväl, lämnade affären för att fundera på det och köpte under tiden strumpor, schampo och annat smått och gott.
Kom sen tillbaka och valde att få den inramad. Får bli min lilla tavelinvestering. För den är ju SÅ värdefull. Bild över Piccadilly circus i London... Men snygg är den! Han var väldigt pratsam, den gode mannen.
- Jaså ja, den var ju väldigt fin.. är det så det ser ut där? Kan man se hela den vyn därifrån, eller har de fuskat? De gör ju det ibland, fuskar.. men ser inte så ut här.. Vackra byggnader, säg ser husen så fina ut där?
Så nu ska mamma hämta upp den i stan senare..! Ofärgad ek till ram, jahaja. Och så får jag säkert inte sätta upp den i mitt rum sen, haha. xD
Väldigt underhållande att lyssna på äldre damer i omklädningsrum förresten. Nej, jag går inte utanför och sätter örat emot för att tjuvlyssna, men jag provade lite eget och så tog damerna rummen intill.
- Hon som satt i kassan, henne har jag bott granne med.. ja minsann! Hon skulle hälsa på men se det har hon inte gjort. Ja, inte för att hon måste, nej, haha!
- Jag sätter mig här i rummet intill. (Där fanns ingen dörr till det omklädningsrummet.)
- Ja, gör det, tror inte att någon kommer använda det just nu.
- (tystnad) ... Nej, den här såg ju för ful ut!
Haha, ja, så kan det gå. Hoppas att jag också umgås med vänner så när jag är i den åldern. Bara för att man är gammal innebär det ju inte att man måste sitta ensam hela tiden. :)
***
Symbios
Sköra steg vandrar över nyss utslagna glädjeknoppar
törstiga spår efter någonting att fästa sig vid,
en värmande grusgång av sommarstenar eller
lekfulla närmanden i mungipan
huden som andas obesvärat, kanske
rycker till av befriande regndroppar
blicken som följer molnen, ser
sin egen gud bland bomullstussarna
och känner gräset under handflatorna
kittlar i nacken, söker efter
vindens skratt i en jordens varelse
symbios,
när lyckan över fullständig levnad tar dig med
på resor genom dig själv.
***
Kommentarer
Postat av: Mikel
Haha.. jag håller med! Finns inget bättre än när frisören klipper och grejar med ens hår.. klart man inte orkar snacka något då, man vill ju njuta! ;)
Trackback
