Början på en lång, lång resa

Alltså, nu ska man börja med sin packning. HUR? Känns som att alla andra är så organiserade och vet exakt vad som ska fixas och plockas med. Jag fattar ingenting! Mina armar och ben är liksom.. gummi, ovilligt gummi som verkligen drar sig för att ens röra vid någonting överhuvudtaget.

Tänkte gå igenom mina studentpresenter och se vad som kan vara kul att ha med sig. Kanske ett kakfat? Vem vet! Jag kanske förvandlas till Martha Stewart däruppe och får för mig att alltid ha rykande färska kakor och bullar framdukade för vem som än kan tänkas komma på besök. Man vet ju faktiskt inte... och det är såna tankar som får folk att samla på sig och spara totalt onödiga saker. Man måste lära sig att prioritera och våga slänga, återvinna etc.. Ja, en liten (stor) vink till mig själv där.



"Det viktiga i livet är inte så mycket var vi är,
utan i vilken riktning vi rör oss.
" /Oliver Wendell Holmes
 
- Jag rör mig faktiskt mot studentpresent-högen. Jag gör det... *host*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0